Books › Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912 › scan 1
Scan 1
Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912
30 lines. Read by computer on 24 September 2026. No printed page number was found. See the scan on archive.org.
1— Jag vet verkligen inte! svarade Ivar likgiltigt. Han lyssnade just aldrig till musik, men ansåg den blott som ett stimulerande ackompanjemang till samtalet.
3Ungrarna spelade »vals Dolores«, och tonerna svävade om varandra, som om violinens smäktande klang och violoncellens melankoliska suckar skulle samtala på sitt eget mystiska språk.
5— En sådan vals! utbrast Nils och kastade sig tillbaka i soffan med slutna ögon.
7— Så skall en vals vara! alltid gå i moll. Bara illusion! Men en trolsk, bedårande illusion, något som gives en för en minut, för att sedan försvinna som en rök. — Gud! vad det är vackert!
9Han öppnade ögonen och såg emot musiken,-men plötsligt fick hans ansikte ett nästan förskräckt uttryck. Han satt en stund orörlig, men lade därefter handen på Ivars arm, och viskade: — Vem är hon? — Har du sett något schönare?
11Vid ett litet bord nära musiken satt en äldre herre och en mycket ung dam. Hon var utomordentligt elegant klädd i en blek ljusblå klänning och en stor svart hatt, prydd med ett helt trädgårdsland av ljusblåa blommor. Under denna hatt böljade ett ramsvart hår i vågor ned över pannan. Ansiktsfärgen var gulvit som gammalt elfenben, däri de fint tecknade svarta ögonbrynen och de svarta ögonen lyste. Munnen hade den första ungdomens hela friskhet, och när hon log skeno hennes tänder i kapp med pärlorna som hängde i hennes öron.
13Men, vad som isynnerhet frapperade Nils var det växlande uttrycket i hennes ansikte.
15Hon talade inte, och det var tydligt att hon lyssnade till musiken. När den svängde sig upp i gladare harmonier, fingo hennes ögon och mun ett soligt, lyckligt uttryck, men när den återtog sin sorgsna klagan, då mörknade hela hennes ansikte, och hennes ögon sågo inte blott be-drövade, men rent av förtvivlade ut. ögonbrynen lyfte sig till en spänd båge, och mungiporna sjönko, så man kunde tro att hon skulle börja gråta.
17Nu måtte hon bestämt ha märkt att Nils satt och stirrade på henne, ty hon såg plötsligt rakt på honom. Han hade tydligt sett alldeles fånig ut i sin beundran ty hon log så skälmaktigt och glatt, att han inte kunde låta bli att le tillbaka mot henne. Men då slog hon ned ögonen, reste på huvudet, och såg mycket förnäm och kall ut.I detsamma lyfte hon sitt glas med islimonad och förde det till sina läppar. — Håll mig! viskade Nils till Ivar. Vilken arm! Vilken hand! Du godaste! — Och det var verkligen en mycket vacker arm som stack fram ur ärmen, vilken upphörde ett stycke under armbågen, och en mycket vacker hand som med de fina, spetsiga, diamantprydda fingrarna grep om glaset. Hon lutade sig framåt, och sade något till den äldre herre som satt mitt emot henne. Det var en liten, bredaxlad man med ett rött ansikte och små plirande ögon. Han bar håret slätkammat över hjässan. Eller var det peruk? — Det var bestämt peruk! Och så hade han trådvantar! — Trådvantar!
19Vem kunde han vara? och vem var hon?
21— Vet du vilka de äro? frågade Nils. sin kamrat.
23— Ja> ja¥ känner dem av en händelse. Det vill säga honom. Hans sköna dotter har jag aldrig sett förr,' svarade Ivar. Jag har haft litet att göra med honom; nu medan de ha varit i Stockholm. Han är annars bosatt i Amerika, men är svensk till födseln. Bär för resten det upphöjda namnet Svenson!
25— Och hur har hon kunnat bli så underskön? frågade Nils som åter satt och stirrade emot den unga damen.— Han har varit gift med en spanska, som lär ha varit ett non plus ultra av skönhet. Men hon dog då dottern föddes. För resten har han också en son, ett par år äldre än dottern, och som redan är gift. Och så har han åtskilliga millioner.
27— Millioner! återtog Nils. I pluralis?
29— De säga att han har haft tjugufyra millioner, men att han gett de åtta till sonen då han gifte sig. Andra åtta lär dottern skola få när hon en gång gifter sig. Och de sista åtta vill gubben Svenson behålla själv. Han skall väl ha något att köpa trådvantar för, slutade Ivar och tömde sitt glas.
The computer misreads some letters and numbers. Where a name matters to you, read the scan.