Books › Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912 › scan 38
Scan 38
Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912
20 lines. Read by computer on 18 September 2026. No printed page number was found. See the scan on archive.org.
1Hon skulle lära detta barn att älska honom, som hon hade älskat. Hon skulle lära det att se upp till stjärnorna, som nu lyste klara genom den dunkla natthimmel, och öppna hans hjärta för sådana toner, som nu svävade över dem båda.
3Den lille hade öppnat ögonen, två stora, allvarliga barnaögon.
5Också han lyssnade och undrade. Hon såg det på hans ansikte.
7I stora kretsar svävade tonerna omkring dem, som om de viftade dem med milda vingar och kysste dem på ögonen och munnen, till dess de sakta svävade bort och dogo hän, som de sista solstrålarna smälta bort i ett skimrande hav.
9Dörren öppnades och hennes gamle far kom ljudlöst fram emot sängen. Han hade ännu violinen i handen, och hans ögon sökte hans älskade barn, där hon låg i skymningen. Det var, som om han icke var säker på, om han skulle finna henne levande eller död.
11Men hon bredde ut armarna emot honom, och då han böjde sig över henne, drog hon hans grå huvud ner till sitt och barnets och viskade:
13— Tack, far! Du har räddat mig!
15*
17Det var denna sång om den eviga bölgången av människolivets sorg och tröst, om de stora, ordlösa striderna och de stilla segrarna, som violinen berättade. Detta som aldrig ord riktigt kunna uttrycka, det berättade denna gamla violin i en verklig mästares hand.
19Han får förlåta mig, att jag har försökt att återgiva det i ord!
The computer misreads some letters and numbers. Where a name matters to you, read the scan.