Books › Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912 › scan 34
Scan 34
Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912
32 lines. Read by computer on 24 September 2026. No printed page number was found. See the scan on archive.org.
1varandra. Ja, det fanns till och med ett par frisyrer, vilkas topp slutade med ett miniatyrskepp för fulla segel.
3Envar av dessa leende, sminkade hovdammer, buro på sig en förmögenhet, stor nog att skaffa utstyrsel och hemgift åt ett halvt hundrade fattiga flickor. Pierre tänkte på sin syster, som knappt hade haft råd att köpa sig brudskor. Och hur de svansade och knyckte på nacken och kråmade sig som påfåglar och kalkoner, som icke veta, att de skola slaktas i morgon.
5Och alla dessa förnäma herrar, hur de voro utstyrdar och pyntade ut med en veklighet och ett koketteri som de behagsjukaste kvinnor — med ginstrand ringar på fingrarna, spetskrås över devita händerna, som aldrig hade arbetat, och briljanter på de smala klingorna, som skulle springa av vid första slag av ett ordentligt svärd.
7Pierres ögon brunno som glödande kol. Ja, det var bra, att han fick se dem på så där nära håll en gång! — Nu först såg han, hur det vimlade av sådana där odugliga, överflödiga lyxpersoner, som frossade i överflöd, medan de fattiga svulto, som dansade nätterna i ända, medan de fattiga trälade för dem… De intogo en onödig plats på jorden, och ju förr den stormvind kom, som kunde feja bort dem allesamman, dess bättre!
9Nu gavs det tecken där nere!
11Ceremonimästaren ordnade hovet i skilda led, kapellmästaren höjde taktpinnen, festmarschen började, och flygeldörrarna öppnades för de kungliga.
13Där kommo de, företrädda av pager och omringade av sin närmaste uppvaktning, kung Ludvig och den stolta Marie Antoinette.
15Pierre hade sett drottningen förr men endast i förbifarten, då hon åkte i Paris. Nu kom hon långsamt gående, klädd i en guldbroderad, gul damastdräkt, översållad av juveler, vari alla ljusen speglade sig. Hon hälsade på alla med en sådan värdighet och ett sådant behag, att Pierre, utanatt veta det, sakta nickade med huvudet soim en hälsning tillbaka. Hon log, och han måste erkänna, att hon var skön.
17Hur detta huvud satt på den smidiga halsen! Det tycktes vara skapat att bära en krona. Den breda pannan låg fri och slät under det högt uppstrukna håret, de till hälften slutna, ögonen hade ett egendomligt fängslande uttryck. Det var en klok och genomträngande blick bakom dessa tunga ögonlock, en blick, som klart observerade andra men dolde sig sjäiv. Näsan med det smala näsbenet böjde sig i den noblaste krökning, och därunder log den fina, kloka munnen, som väl tycktes veta, hur mycket ett av dess leenden var värft.
19Som en sädesåker, när vinden går fram över den, böjde sig alla de sidenklädda ryggarna, där drottningen skred fram i salen.
21Pierre såg icke på kungen.
23Man såg icke på kungen, när drottningen var närvarande.
25Då de kungliga hade intagit sina platser, dansades först en kadrilj, vartill de blott voro åskådare, men därefter spelades upp till en saraband, och drottningen lyckliggjorde ett av de utländska sändebuden med sin hand. Salen var efter ett ögonblick full av dansande par, och dansen började. Var herre kretsade kring sin dam, och allapar tycktes kretsa kring drottningen som stjärn-världen kring centralsoelen. Man iakttog varenda av hennes rörelser, man hängde vid varje växling i hennes ansikte. När hon såg allvarlig ut, föll det som en skugga över det lysande sällskapet. När hon log, logo alla.
27Vad de svängde sig, kröpo och bugade sig, hela denna skara av smickrande, eländiga kreatur!
29Och hon, drottningen, vem trodde hon sig vara? — En överjordisk varelse, som fordrade blind tillbedjan, en avgudabild, som för att pryda sitt tempel plundrade sina undersåtar på deras hårt förtjänta bröd! En usel, fåfäng kvinna, som endast levde för att uppnå de flesta möjliga njutningar av allting och som icke frågade efter vad folket led utanför hennes dörr.
31Det intryck, som hennes majestätiska skönhet ett ögonblick hade gjort på Pierre, var försvunnet. Han såg nu blott i henne tyrannen, fienden, grunden och upphovet till all nöd och olycka i Frankrike.
The computer misreads some letters and numbers. Where a name matters to you, read the scan.