Books › Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912 › scan 36
Scan 36
Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912
38 lines. Read by computer on 18 September 2026. No printed page number was found. See the scan on archive.org.
1själv angick, kunde han undvara deras gunst. Han skulle aldrig i livet nedläta sig till något slags humbug för att ställa sig in hos en nyckfull publik.
3Han hade på sin tid förtjänat mycket pengar, men han älskade dem icke nog för att behålla dem, och så längé han hade nog, tyckte han, att han också hade nog till att dela med åt alla andra.
5Men så kom ensamheten, ålderdomen ryckte allt närmare, och det enda som återstod av allt det goda, som tillhört honom, var hans violin och en dotter, som var hans hjärtas största glädje.
7Hans hustru hade dött som ung, och han hade varit både far och mor för sin lilla flicka. De två hade levat dét innerligaste samliv, till dess hon vid tjugu års ålder gifte sig med en skollärare i Bryssel.
9Det var en duktig och vacker ung man, och fadern hade ingenting annat emot honom, än att han tog dottern ifrån honom. Emellertid härskade det bästa förhållande mellan de unga och den gamle. De bodde nära varandra och delade både gott och ont. Det goda de hade att dela bestod mest i andliga ting, ty inkomsterna voro små i den lilla familjen, och man levde från hand till mun.
11I alla fall var det en lycklig familj. Kär-leken förenade dem, och ingen fruktan för framtiden förlamade de ungas arbetskraft. De hade ju så mycket att leva för, de hade varandra och den gamle fadern, och allt skulle nog en gång bli bra.
13Men plötsligt krossades denna stilla lycka av ett enda slag.
15Efter en veckas tyfusfeber dog den unge mannen, och strax därefter födde hans hustru en liten gosse till världen.
17Hon hade icke fått lov att se sin man dö. Hon hade icke fått säga honom ett sista farväl och icke varit med, då man begravit honom. Man hade fört henne till hälften medvetslös av förtvivlan, till hennes gamle fars hus. Där föddes gossen, och först en veckas tid efter det att han hade kommit till världen, började hon vakna upp till livet igen.
19Men vilket uppvaknande!
21Hon tyckte, att hon hade varit borta i hundra år och att man under den tiden berövat henne allt, som gjort henne livet kärt.
23Hon hade ju icke fått säga sin älskade farväl, icke följa honom på väg till det obekanta landet; — han var liksom försvunnen. Medan hon var bunden vid sjuksängen, hade han gått ifrån henne för alltid! Och i stället för honom, som hon kände och älskade, hade hon fått detta lilla obekanta barn, som nu låg i hennes famn. Hon kunde icke känna någonting för det, varken kärlek eller glädje. Hur skulle det kunna ersätta henne den vän, som hon förlorat? Hon, som nu blivit berövad sitt eget, bästa stöd, hon skulle nu stödja en till.
25Hon låg i den stora, vita sängen i den dunkla sängkammaren och såg mot fönstret.
27Solen hade gått ned, och aftonrodnaden flammade ännu över Hôtel de Villes taggiga gavlar, som tecknade sig svarta upp emot den genomskinliga himmeln. Djupt nere ifrån gatan hörde hon röster av folk, som gick förbi.
29Det var i april, ett härligt väder, och många människor voro ute och promenerade i solnedgången. En glad sång nådde henne, barnaröster, som ropade, skratt av två, som gingo och talade med varandra. Allting där ute började leva vårens liv på nytt.
31Hon låg blek och tyst och hörde dessa flyktiga ljud från den yttre världen, som nu föreföll henne som en värld, den hon icke längre kände.
33Vad hade hon med den att göra?
35Hon föreföll sig själv som en, som efter ett skeppsbrott har blivit kastad upp som en halvdöd kropp på de nakna klipporna. Hennes själ var icke vaken mer; — tårlös och känslolös låg hon ochsåg upp emot himmeln, där natten sakta bredde sitt dunkla blå och de första stjärnorna tändes.
37Hon kände sitt barns varma kropp på sin arm, och hon vände huvudet litet för att se på honom.
The computer misreads some letters and numbers. Where a name matters to you, read the scan.