Books › Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912 › scan 4
Scan 4
Dollarprinsessan. En gammal violin, 1912
34 lines. Read by computer on 24 September 2026. No printed page number was found. See the scan on archive.org.
1att upplysa oss andra.
3— Pappa! ropade hon, och satte sig upp i stolen. Hon hade blivit röd i pannan. Pappa! Denna herre säger att jag inte är ung. Försäkra honom, ge honorfi ditt hedersord att jag nyss fyllt nitton år!
5— Som hon säger, svarade Svenson och log ett brett leende, så att man såg alla hans mindre vackra tänder. Nyss fyllt nitton år! Nyss fyllt nitton år.
7— Och jag som trodde att ni var sjuttio, sade Nils med allvarsam uppsyn.
9Miss Mary såg ett ögonblick på honom medhopdragna ögonbryn och ögon som vidgade sig av vrede, men därefter gav hon sig plötsligt till att skratta. Hon låg bakåtlutad i stolen och skrattade så man såg henne långt ner i halsen. Därefter satte hon sig rakt upp, såg på Nils med sitt mest bedårande leende och sade sakta:
11— Ni är skojig!
13— Men då ni har rest så vida omkring, sade Nils, har ni väl ändå sett mycket som förvånat och gripit er?
15— Jag vet inte, svarade Mary, och såg tankfullt upp i taket. Man föreställer sig ju alltid tingen mycket märkvärdigare än de i verkligheten äro. Jag hade tänkt mig Paris som en dröm av skönhet, men jag fann det vara en vanlig stor stad, gruvligt enahanda, med boulevarder som alla liknade varandra, butiker och restauranger och restauranger och butiker i oändlighet. Också damerna hade jag föreställt mig mycket vackrare. De voro nästan alla så feta och plussiga så det var ohyggligt, och klädda utan smak, åtminstone de man mötte på gator och i hotellen. Nej, det var en stor disillusion to me.
17— Men Rom då! inföll Nils. Nog tyckte ni väl att Rom var annorlunda än ni kunde föreställa er?
19— Ja, helt annorlunda! svarade Mary. Jaghade tänkt mig en antik stad, där alla monument ännu hade något av sin gamla glans. Och så hade jag trott att allt ihop låg och strålade under en evigt blå himmel. Men då vi voro i Rom regnade det hela tiden, och bara på ett ställe, ett gammalt torg, stodo en del sönderfallna ruiner, annars var Rom lik varje annan modern stad, blott litet mera smutsig.
21— Men Peterskyrkan, Colosseum! det var väl ändå två byggnader som kunna imponera, sade Nils ganska otålig.
23— Jag hade tänkt mig dem mycket större — å — mycket, mycket större! svarade miss Mary. När man jämt har hört berättas om hur kolossalt stora och höga dessa minnesmärken äro, då föreställer man sig ju någonting oerhört. Jag tänkte mig dem räcka upp i himlen, och i stället voro de ganska små.
25— Små! — Voro de små? — utbröt Nils med ett ironiskt skratt. — Kallar ni Colosseum och Peterskyrkan små?
27— I jämförelse med vad jag hade föreställt mig, voro de inte särdeles stora, svarade Mary. Jag försäkrar er, jag kände mig ganska besviken.
29— Så finns det alltså intet i hela det gamla Europa som funnit nåd för edra ögon, sade Nils i en kylig ton.— Jo, det finns ett ställe som jag tycker är det vackraste jag har sett.
31— Och det är? om man får fråga.
33— Den castilianska högslätten, svarade miss Mary. Där finns intet. Absolut intet. Den sträcker sig stor och högtidlig som havet, och man blir underlig till mods av att se ut över den. Allt vad människor ha gjort, kan man ju tänka sig, och tänka sig mycket vackrare och bättre gjort. — Men där det intet är — ja, där blir man ju överraskad, man skall liksom hitta på något själv. — Ja, jag vet inte vad det är, men sådant griper mig mest. — Hon började skratta, men blev plötsligt mycket allvarsam och drog ihop ögonbrynen. Nils såg på henne. — Hon liknade visst inte en docka. Det var blott när hon ville hålla folk på avstånd. Så snart hon talade, fick hennes ansikte samma skiftande uttryck, som då hon suttit tyst och tänkt för sig själv. Samtalet blev mera allmänt,-och millionären, herr Svenson, förklarade att han gärna ville se Stockholm grundligt. De föregående dagarna hade hans tid varit upptagen av affärer. Nu ville han roa sig, och han inbjöd de två unga männen till middag på Hasselbacken följande dag. Strax efter reste han sig, och hans dotter följde honom. De hade biljetter till Operan
The computer misreads some letters and numbers. Where a name matters to you, read the scan.